Distans undervisningen har inte varit lätt. Jag saknar den mänskliga kontakten som kommer med BG arbetet, och som nu filtreras ut igenom skärmen på en dator. Men jag vill inte utsätta andra för risk och vill också undvika att utsätta mig själv. Där ger distans undervisningen mig möjlighet att höra allas röster på säkert sätt. Jag är tacksam för att åtminstone få ha så mycket.

Att klaga och tjura hjälper inte, det sänker bara allas stämning, och därför undviker jag det. Istället för att tänka på den tid jag tyvärr tappat med mina vänner försöker jag tänka på nöjet som jag kommer att känna när vi äntligen träffas.

Och vem om inte lärarna drabbas hårdast av den här krisen. Lärarna de ska jobba hårt och göra sitt bästa med det dem fått för att vi kan ha en så bra skolgång som möjligt. Och samtidigt hålla stämningen högt. Då kan jag också göra detsamma och bidra till en bettre miljö.