av Anna Lilja | jun 12, 2020 | Läsår 2019/2020
Då är vårterminen -21 slut och alla Räddningsgymnasiets har slutat för terminen, de flesta går på ett välförtjänt sommarlov men så är det en hel bunt som efter tre år på skolan där de gått i ungefär samma spår nu väljer nya vägar i livet med nya vägskäl och nya utmaningar.
För oss lärare är det en stund kvar till sommarledigt, utvärderingar ska sammanställas, uppgifter ska rättas, feedback ska skrivas och det ska börja blickas framåt mot höstterminen -21.
Just det kan DU hjälpa till med, följ de restriktioner som är utfärdade, stanna hemma om du har symtom. Nu hjälps vi alla åt för att skolorna ska kunna starta på det sättet som vi önskar.
Njut nu av sommaren, gör roliga saker! Ring en vän eller släkting du inte pratat med på länge. Ät minst en glass varje dag. Bada så huden skrynklar sig. Sola med förstånd. Hjälp en granne som tillhör riskgrupp med att handla. Träna så mycket eller så lite som du vill. Var modig – gör något du aldrig gjort!
Ha en fantastiskt fin sommar!
av Anna Lilja | jun 2, 2020 | Dagens distanselev
För ungefär ett år sedan nu så fick jag veta att jag skulle börja på Sandö och flyttade dit för att komma närmare andra då jag ofta varit för mig själv och inte sagt så mycket men blivit mer och mer sedan jag började på Rägy.
Den stora skillnaden mellan innan Covid 19 och nu är att man kan inte vara med kompisarna och höra skämt eller hitta på nåt så det slutar med att man gör oftast nånting själv som inte alls är samma sak som om man gjorde det med sina vänner. Vissa gånger kanske man inte ens hittar på nått och man kan inte alltid göra det man hittat på.
Man tyckte ju att jobba på distans skulle vara kul för det är något nytt och man fick mer frihet. Men man märkte väldigt fort att det blev att man gjorde mindre och blev väldigt tråkigt fort. Det man hittar på är väldigt begränsat och mindre roligt utan sina vänner.
av Anna Lilja | jun 1, 2020 | Dagens distanselev
Att börja på Rägy var för mig det bästa jag någonsin gjort, jag skriver själv de orden med en tanke på hur kontroversiellt det låter- men jag menar det verkligen. Jag minns min första dag som om det var igår. En osäker 16åring som dessutom kom sent eftersom han läst fel på ett papper. Vid uppropet satte jag mig ner bredvid en av mina blivande klasskamrater utan den blekaste aning om att han skulle bli en av mina allra bästa kompisar. Välkomnandet vi fick av de andra eleverna på skolan var som något tagit ur en saga. Lite visste jag då om vilken otroligt kul och lärorik tid som väntade.
Just nu går jag i tvåan, och det är svårt att inte bli något sentimental när jag blickar tillbaka på de snart två år jag gått på Rägy. De många olika aktiviteterna vi gör, våra fantastiska lärare, våra äventyr på fritiden, det pirret i magen innan vi välkomnar våra nya ettor och alla de andra fantastiska händelserna som knappt går att beskriva med ord.
Nu då vi studerar på distans är läget väldigt påfrestande, inte nog med att vår fritid är begränsad och att vi, nu mer än tidigare, behöver värna och ta hand om varandra. Men studierna blir såklart även påverkade, jag vill tillägna en stor eloge till våra lärare som, trots omständigheterna, alltid ser till att få saker att fungera, att lära ut och lyssna på våra önskemål och funderingar- allt för att vår skoltid ska vara så lärorik och rolig som möjligt. Jag själv tänker att denna situation är ett sorts test på det många av oss lärt sig under vår skolgång på Rägy. Vi har lärt oss mycket om att ta hand om sig själv och varandra, att kunna bo själv med allt som följer med det och inte minst har vi utvecklat vår disciplin, samt förmåga att samarbeta för att nå våra mål.
Jag själv tror att jag kommer kunna fortsätta studera lika effektivt som tidigare, det blir visserligen inte samma när vi inte kan se varandra i person och inte heller när vi har sådan tillgång till våra hobbyer och intressen. Vi måste trots allt ändå genomföra våra studier på ett eller annat vis, och vi kan alltid hjälpa varandra att inge hopp i vardagen och längta efter den dagen vi kan komma tillbaka till Sandö och träffa alla våra kompisar.
Som jag så ofta hör här hemma: ”Vi e bönne, he lös sä” – Vi är bönder, det löser sig.
av Anna Lilja | maj 29, 2020 | Dagens distanselev
Distans undervisningen har inte varit lätt. Jag saknar den mänskliga kontakten som kommer med BG arbetet, och som nu filtreras ut igenom skärmen på en dator. Men jag vill inte utsätta andra för risk och vill också undvika att utsätta mig själv. Där ger distans undervisningen mig möjlighet att höra allas röster på säkert sätt. Jag är tacksam för att åtminstone få ha så mycket.
Att klaga och tjura hjälper inte, det sänker bara allas stämning, och därför undviker jag det. Istället för att tänka på den tid jag tyvärr tappat med mina vänner försöker jag tänka på nöjet som jag kommer att känna när vi äntligen träffas.
Och vem om inte lärarna drabbas hårdast av den här krisen. Lärarna de ska jobba hårt och göra sitt bästa med det dem fått för att vi kan ha en så bra skolgång som möjligt. Och samtidigt hålla stämningen högt. Då kan jag också göra detsamma och bidra till en bettre miljö.
av Anna Lilja | maj 27, 2020 | Dagens distanselev
En fördel med att jobba på distans är att jag spar tid. Jag har nu ingen buss som jag måste passa eller att åka med. När jag slutar så är jag ju hemma. Efter lite strul från skolans sida första veckan, så har tekniken fungerat ganska bra. Lärarna har tänkt igenom och gjort bra uppgifter. Som jag brukar, så har jag ganska lätt att koncentrera mig på skolarbetet.
En nackdel med att jobba hemifrån är att det blir rätt så enformigt. Jag tillbringar större av tiden framför datorn och jag träffar ingen från skolan face to face, utan det blir via internet. Det blir ju rätt osocialt. BG-passen har inte fungerat så bra. Det blir en osäkerhet i gruppen att använda tekniken, att prata i mikrofon etc.
av Anna Lilja | maj 26, 2020 | Dagens distanselev
Att söka till Räddnings gymnasiet var för mig inte ett självklart val. Jag hade sikte på musiklinjen men efter jag besökt skolan och fått känna på den välkomnande och accepterande gemenskapen visste jag att det var här jag ville spendera de tre kommande åren.
I början var det läskigt och att bo på internat var en berg och dalbana men det har det varit värt. Nu har jag gått nästan gått ett helt läsår och jag har fått vänner för livet, flyttat till lägenhet med en av många fantastiska klasskompisar och fått/får spendera mina skoldagar fyllda med nya äventyr. Så som att rökdyka eller vara med på räddningstjänstens övningar.
Räddnings gymnasiet har fått mig att inse min inre styrka och mogenhet. Att plugga på distans är inte lika roligt och givande som att var på skolan. Jag saknar kompisarna, lärare, ön och min lilla lägenhet. Nu har jag hittat min nya rutin här hemma men längtar så mycket tills allt är som förut!
Senaste kommentarer