Jag blir så upprymd, glad och lite tårögd när jag läser alla fina texter som de gamla eleverna skrivit och tänker att det där snart är jag. Jag tänker på studentdagen och alla tårar som fälls av både elever och lärare på skolan när ännu en klass säger hejdå. Det är fint att träffa de äldre eleverna igen och se vad de nu hittar på och det är svårt att tänka sig att jag kommer vara en av de snart.
Tre år har gått, men det känns som endast ett par månader och samtidigt en evighet. Tiden har gått för fort. Men samtidigt känns det som hela mitt liv, för det känns som en självklarhet att det är just här jag ska vara. Att förklara känslan och stämningen på RäGy är helt omöjligt. Det är något alldeles särskilt och jag är otroligt tacksam för allt.
Vi har nog lärt oss mer än vi förstår under dessa tre år. Bara i skolan har vi lärt oss en himla massa och märkligt nog kommer jag ihåg så gott som allt. När jag gick i nian hade jag ingen aning om vad vi gjorde i sjuan. Men nu skulle jag nog klara vilket seminarium som helst från ettan rätt så bra. Vi har blandat kemi och biologi med samhällskunskap och religion. Det låter ju ganska knepigt men nu, efter dessa tre år, känns det galet att studera på något annat vis. Lärdomen och uppfattningen om världen blir så mycket större.
Men vi har också lärt oss en massa om oss själva och varandra. Vi har lärt känna en massa nya människor från hela Sverige med olika bakgrunder och historier. Sedan har vi även jobbat i grupp i tre hela år där våra styrkor och svagheter har fått mötas. Inte nog med detta så har vi även bott ihop. Man kan inte annat än bli öppna, ärliga och nära varandra när man spenderar alla dygnets timmar ihop. Vi har gråtit, skrattat varit skitförbannade och jätteglada ihop, ibland allt på samma gång.
Denna utbildning har öppnat mina ögon för en massa olika yrken och utbildningar. Jag skulle kunna tänka mig att jobba internationellt, bli ambulanssjuksköterska, brandman, jobba hos MSB eller FBA eller kanske gymnasielärare, om jag får jobba på en skola som RäGy såklart. Jag vet iallafall att jag vill ha ett roligt och givande jobb och jag vill nog också göra världen till en bättre plats. Men nu härnäst ska jag göra värnplikt i Boden och något jag nästan säkert vet att jag kommer få mycket användning för är alla de timmar vi suttit i våra BG-rum och jobbat tillsammans. Att jobba i grupp är nog något vi kan nu efter dessa år.
Jag vet ännu inte hur och när jag kommer få användning av allt som jag lärt mig, för det är ju ändå en del. Jag har ju lärt mig både hur man klipper av ett biltak och drar ventilerna i däcken så att Pelle blir stolt, men också hur man ritar upp en graf för hur snabbt en varg svalnar efter att den dött. Jag kan också applicera de globala målen på alla situationer i livet (tack Elin) samt berätta vad de olika världsreligionerna tycker om miljöfarliga utsläpp i Östersjön. Jag kan även räkna ut min-, max- och terasspunkter på tredjegradskurvor utan varken miniräknare eller formler, för det har Bosse lärt oss. Jag kan skruva ihop och isär ett andningsskydd i sömnen och vet nu också hur viktigt det är att se till att dragkedjan på torrdräkten är ordentligt igendragen innan man ska prova på vattenlivräddning. Jag har också lärt mig att man tar bäst beslut när man är kissnödig och att man ska laga mat lugnt när brandlarmet i våra korridorsboenden går direkt till brandstation. Men kanske viktigast av allt – jag har lärt mig hur man får vänner för livet. Så man kan ju ändå säga att möjligheterna är oändliga för vad som ska komma härnäst baserat på hur vitt spridda kunskaper jag fått här. RäGy har förberett mig för det mesta och inspirerat mig till att lära mig ännu mer.
Jag saknar allt och alla på skolan och hoppas just nu att vi får komma tillbaka innan studenten, om så bara ett par dagar, för att få ett fint avslut på dessa tre underbara år. Men tills dess ska jag fortsätta ta vara på solen nu när vi ändå studerar på distans 😉
Senaste kommentarer