Att jobba på distans är väldigt annorlunda, det gifter sig inte riktigt med Räddningsgymnasiets arbetssätt tycker jag, men lärarna gör ett fantastiskt jobb för att försöka hålla ihop det som det brukar vara, men det krävs ju också att vi respekterar situationen som vi är i.

Det jag saknar mest från skolan är den gemenskap som vi har när vi är med varandra. Det låter nog lite klyschigt, men så är det faktiskt. Men distansundervisning riktigt skönt överlag, kanske någon liten sovmorgon någon gång och du sitter vart du vill. Dock måste jag byta plats så snart som möjligt, för min rygg älskar inte den snabba primitiva lösningen. Det är rätt så skönt att vara hemma i Östersund också.